Det nyaste

23.9.2022
Framtidens Job Center i Joensuu? Inom ramen för IPS-utvecklingsprojektet ordnat Institutet för hälsa och välfärd… Läs mera
9.9.2022
Vildmarksäventyret Arbetsträning är som en vandring i fjällens vildmarker: man far ut på äventyr, man… Läs mera
12.8.2022
Arbetstränarna upplever att deltagande i IPS-projektets kvalitetsbedömning ökade uppskattningen för det egna arbetet  Kuntoutussäätiö utförde… Läs mera
30.6.2022
Integrationen av IPS i den psykiatriska rehabiliteringen – var står vi idag? Integrationen av IPS-modellen… Läs mera
16.6.2022
Miljoner skäl till att integrera individanpassat stöd till arbete som en del av psykiatrisk rehabilitering… Läs mera
Blogg

Vildmarksäventyret

Arbetsträning är som en vandring i fjällens vildmarker: man far ut på äventyr, man följer tydliga stigar, klättrar uppför branter med sammanbitna tänder, andas in och lugnar sig. Man kommer ner i dalar innan följande uppförsbacke, man svalkar sig och når sitt mål med en vinnarkänsla. Med Janne befinner vi oss i en mellanetapp. Vårt äventyr har gått över stenrösen och genom de mest intressanta landskap.

Vår gemensamma IPS-resa började då Janne studerade till närvårdare och den första praktikperioden hade avbrutits på grund av utmaningar. Janne övervägde att avsluta studierna och att återgå till sitt tidigare arbete som vaktmästare. Vi kom ändå fram till, att han fortsätter med studierna och får stöd av arbetsträningen under praktiken.  

Praktiken inleddes fint. På ett gemensamt möte med Janne, läraren och representanten för praktikplatsen kom vi överens om regelbundna möten och att man fick vara i kontakt med mig med vädligt låg tröskel. Janne njöt av praktiken och upplevde att det är hans grej att hjälpa människor. Utmaningarna började dyka upp, då provveckan närmade sig. Trots att vi alla stöttade honom kom tyvärr den brantaste uppförsbacken emot. Vi var tvungna att stanna upp. Praktiken avbröts en vecka före provveckan. Samtidigt avbröts också studierna efter långt övervägande.  

Det var tungt att acceptera att studierna avslutades. Janne hade sett sin framtid som närvårdare och arbetstagare. Nu var han åter i en situation där inga framtidsutsikter fanns. Känslan av misslyckande och återgången till arbetslöshet gjorde Janne nedstämd. Janne upplevde att allt var rörigt, självförtroendet var noll. Han trodde inte att han längre skulle klara av att sköta ett arbete eller att han någonsin skulle duga till något arbete alls. Vintern förlöpte mycket borttappad, och vi gjorde inga framsteg i någon riktning. 

I ett möte med det psykiatriska teamet uppstod idén om nästa etapp, kartläggning av aktivitetsförmåga. Kartläggningen ledde till att Janne började återfå sitt självförtroende. Motivationen till att söka arbete vaknade. Tillsammans med Jannes handledare på Kommunförsöken föreslog vi en kurs som siktar på rehabiliterande sysselsättningsstöd inför arbetslivet. I samarbete med en coach från arbetsträningshuset kartlade vi lediga befattningar som vaktmästare. Ett av förslagen föll Janne i smaken och där startade vår svindlande resa mot nästa mellanetapp.

Inbjudan till arbetsintervju var ett stort glädjeämne för Janne. Vi träffades på järnvägsstationen och vandrade tillsammans, åtföljda av en liten spänning, till arbetsplatsen. Intervjun löpte så utmärkt väl, att den fick det bästa möjliga slutresultatet: Ett muntligt arbetskontrakt och överenskommelsen om att inleda vaktmästararbetet efter sommaren. Jag kunde inte hindra mig från att fälla glädjetårar. På vår gemensamma hemväg var vi båda yra av glädje. Vi kom överens om att dricka festkaffe innan arbetet börjar.

Nu på hösten fortsätter vår gemensamma resa. Här börjar etappen med vyerna, alltså själva arbetandet och arbetsträningen där vid sidan om. Vad det sedan för med sig, det väntar vi på med iver och spänning. 

Kirsi Holm, skribenten är IPS-arbetstränare i HUS-teamet